Det började under klarblå himmel. Solen höll på att gå ner bakom horrisonten, dimman över det vindstilla vattnet började tjockna.

När jag började känna meningslösheten av livet, det är hopplöst varför plågas av detta, tänkte jag. Jag kände hur min livsräknare hastigt tog ett jätte kliv mot noll.

Det hade varit en ganska irriterande dag, jag har sedan ca fyra veckor stört mig på vissa av mina nya klasskompisar som inte gör ett skit bara ger mig order och tror att jag ska dela med mig av äran men haha där har ni fel..

Dom har jätte konstig inställning till skolan och lärarna, bara tror att man kan skolka dom två sista åren av gymnasiet och sen få jobb.

Och sen har vi mamma som låter jobbet ta över hennes liv, jätte kul o jobba så mycket som hon gör. Hon har knappt tid med oss. 

Och pappa som knappt orkar åka ut och övningsköra med mig och det är snart dags för bil. 

Det blir inge bättre av att de är så negativa hela tiden, typ "du klarar inte det och det klarar du inte heller bla bla bla" jätte träligt.

Och pricken över i:et så hade jag enligt mig det första riktiga bråket med älsklingen.

Jag har det världigt svårt att få till en tår eller två även om det gör ont som bare den, men tanken på att kanske förlora sötnosen får mig att nästan dränka mig i mina egna tårar.

Som tur var att hon lämnade mig inte utan vi redde ut det och forsatte älska varandra<3. men tillbaka till berättelsen, när jag kände det som hopplösast så var ja tvungen o prata med någon så ja smsa älsklngen o hon ringde mig.

Det känndes mycke bättre men inte riktigt bra. Jag gjorde klart det jag gjorde och så bjöd min snälla morfar mig på pizza (älskar dig morfar du är bäst).

Då kändes det som om han visste, men ja är säker på att han inte såg mig  när ja slängde grässäcken på asfalten så hela hanns garageuppfart vart gräsig eller när ja typ burna upp vissa ställen av gräsmattan med gräsklipparen, förlåt för det.

Men när ja fick se älsklingen sitta utanför maxi o vänta på mig så släppta alla knutar i magen. 

Så nu sitte ja här och mår prima med älsklingen bredvid.    

 

Sofiia. :)

27 september 2008 17:42

Jag älskar dig, jag stannar hos dig genom alla tider, både de lätta och svåra :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Härlig dag i skolan idag. Jobbar stenhår på mitt engagemang som alla säger att ja saknar, men det är inte så lätt när man har idioter som stör mig hela tiden. Skaffa er ett liv. efter kom ja hem 2 timmar senare än vad ja tänkt mig så sofia fick gå he...